En sekund som är evigt lång.

2010-02-16 @ 18:20:11




Fötterna var tunga, men hjärtat visste var jag ville gå.
En liten ö som får kroppen att lätta i frihetens tecken,
utan tjocka murar i en klumpmassa.
Ett lugnande ljud från svanar och måsarnas skri.
Sikt mot ett snöigt Stockholm söder, ett vatten där
båtar krossat sig genom isen. Bit för bit flyter på vattnets yta.
Allt blev så rofyllt i en stad av stress...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback